Nu har jag bestämt mej för att börja stavgå igen.. Idag på morgonen ( märkväl, en söndag) kl 9.05 drog jag tossorna på mej och for ut en vända. 4 km är passligt att börja med..
Men ikväll, efter kvällsskiftet, kände jag för lite frisk luft igen, ringde gubben som också var på kvällsskift men jobbar till 22.00, medan jag jobbar till 21.00..
Nå väl, jag hann hem, ringde gubben att jag går honom till mötes med Boo (hunden) och att han skulle plocka upp mej när han kör förbi..
Inga problem,. Detta har jag gjort nångång förut när han haft dagstur= dagsljus..
Det var något helt annat i kolmörkret..
Jag kan berätta för den som vill höra att jag är lättskrämd.. Tror på det mesta av sådant som många fnyser åt..
Nu kommer den hårresande delen..
Inne i skogen finns ett ödehus. Det är urkusligt mitt på blanka dagen. Det hänger ett rep i taket på vinden.. I det repet har det nångång hängt en docka... Hela ställer är bara kusligt..
Ikväll när jag gick förbi på vägen som ligger fågelvägen kanske några hundra meter från huset HÖR JAG BARN LJUD !!!! Alltså skulle jag ha vågat skulle jag ha vänt hem meddettsamma. Alltså på fullt allvar hörde jag barnskratt. Typ när någon åker karusell, eller gungar högt, eller blir jagad i en lek.
Usch och fy säger jag! Så jag småsprang vidare där i bäckmörkret.. Vilken evig tur jag hade Boo med mej, annars skulle jag ha svimmat på kuppen.
Han verkade dock helt oberörd, så det kan ju ha varit typ fåglar. Men det LÄT som barnskratt..
Jag tror inte jag gör om detta.. Jag sitter hellre i soffan än går ut och gå den tiden på dygnet.
Boo

Men Titti då, har du livlig fantasi?? Nå, ja ska va tyst, för ja tänkte pissa på mej, bara av att läsa din story!! USCH!!!