Vad är det som får dessa små lurviga hästar så oemotståeliga? (Heter det så)
Jag våndas och vrider mej och försöker fatta vuxna beslut om hästägande. Sanningen är ändå den att inget vinner en islänning. En egen häst av annan ras kommer inte ens i närheten. ( Har ju inte det heller, så kan skriva så)
Hur har jag ens kommit fram till en sådan tanke ? Jag som skam att erkänna för kanske snart 20 år sedan var av stark motsatt övertygelse. Jag minns när jag tyckte vi skulle ha häst ( ja, man kan nog kalla det för att gnata åtminstone) och jag hade velat ha en fjording. DÅ tyckte gubben min, som inte har det minsta hästintresse, att njäää, skall det vara häst så skall det vara en islänning !! Det är de klokaste ord han kläckt ur sej, någonsin tror jag.
Och vad gör då jag ?? Jo, jag min knäppis påstår att en islänning vill vi inte ha, dom är små och underliga. Dom fattar man sej inte på.
Och nu vill inte gubben höra ett ord om något hästköpas. Vilket jag nog förstår. Dyrt och tidskrävande är det. Men det är ju så roligt, givande, avstressande och en massa annat !
Inte en rätt på Lotto hade jag heller... Sånt är livet !
Här är snyggingen som är far till Vidjas senaste föl :
Som kompensation till islänning som icke finns har jag fått löfte om att börja motionera en eestinhevonen. ( Vad månne det heter på svenska, estnisk häst?)
Han är ju hur söt som helst, och väldigt lik en islänning till utseendet. Hoppas vi blir goda vänner, Igur och jag :)
Islänningar är nog så fina. Jag hade också velat köpa en då när jag sökte häst men när de är så in i attan dyra. Iggepigg är nog lika snäll och söt han med, det är bara tölten som fattas. Jag tror nog ni kommer att komma överrens riktigt bra.