Är inte alltid den bästa eller den lättaste kombinationen.
Boo är lugn och fridfull, vänlig och glad. Han kommer finfint överens med hönsen. Han kan gå några steg bakom dem och vara smått nyfiken, men jag tror inte den dagen kommer då han skulle se hönan som en stek som vankar iväg .
Medan jag inte ens skulle våga prova vad Skidi skulle tycka om ett sådant tillfälle. Jag tror hon inte skulle se hönan alls, utan en flottdrypande, välstekt broiler i passlig fart för att trigga jaktinstinkten.
Hon skulle nog med stor säkerhet stoppa hönan i sej och vara nöjd med sin bedrift (förutsatt att hon inte fått nåt ben i halsen).
Hon har engång i sin ungdom rymt iväg till svärmors, tagit en höna och sprungit hem. Svärmor var måttligt glad, rent av skitsur var hon, med rätta naturligtvis. Skulle nån byracka komma och äta upp min höna skulle jag bli rosenrasande !
För att hålla ordning på höns och hundar har jag fixat två fina skyltar, som hänger på in och utsidan av dörren. När hönsen är lösa, svängs bilden utåt, och alla som går i dörren ser att här skall det smygas, så Skidi inte slinker ut. När bilden är intåsvängd, är det fritt fram för hundarna att gå ut. Dom hålls (rätt) bra på gården, med undantag för när det vankas löptik i grannens.. Då försvinner Boo uppför berget fortare än man hinner blinka och han har några tråkiga veckor framför sej. Bara gå ut i koppel. Vi jobbar dock på detta. Kanske jag borde laga en annan skylt för honom tills Pepsi lockar på nästa gång?
Hej med er,
Titti
Hönsslukar Skidi, med blick from som ett lamm ..
Den förträffliga skylten
