Man skulle kunna tro att jag är gravid eller nåt. Herregud så jag är gråtmild idag..
Såg på filmen "Letters to Juliet" ,vilken jag har sett minst 5 gånger och likväl blev ögonvrån misstänkt tårvåt.
Det måste vara nåt allvarligt fel på mej. Tänkte fara o hälsa på sonen, men fick inte tag på honom sen mera och det sista meddelandet var skrivet så, att han kan ha missuppfattat det så, att vi var på väg, fast det var vi alltså inte med säkerhet.. Och nu plågar mej tanken att han har stått vid porten och väntat o vi inte dök upp!! Man kan verkligen störtböla för mindre, kan jag säga.
Jag är så rastlös också. Har varit ut och gå med hundarna sedan jag klabbade, plockade blåbär och svamp, men ändå känns det som om jag måste göra nåt, men vad?
Helst skulle jag hoppa i bilen och köra till Draksvik och hälsa på sonen, men det kan jag ju inte eftersom jag inte får tag på honom!
Skulle ha lust att måla hus eller nåt dramatiskt och energikrävande, kanske börja spada på grunden till hönshuset.. Men där går nog ändå gränsen för vad jag orkar. Massor med rötter och stenhård lerjord.. kanske det ändå är bättre att gubben skopar några tag med grävmaskinen.
Amanda har också hon plockat blåbär efter jobbet, så jag fick dryga 2 liter att sätta i frysen. Inte illa.
"Silkkiunikko", första gången jag sår sådana, och nu har de slått ut. Jättefina och spröda. Månne de frösår sej?
