Idag var det en vemodig dag. I morse satte jag kaffet i fel hals när jag såg hur något kom körandes på våran lilla väg med blåljuset påslaget. Tänkte först det var en ambulans, men det var en brandbil.. Inte igen tänkte jag, travade upp till övrevåningen för att ha bättre sikt, och jaa, där stod granngubbens hus i ljusan låga. Igen.. Arma stackars man. Han har byggt och spikat vareviga dag i regnet i somras.. Reparerat och byggt till.. Efter branden för inte så många år sedan...
Det var vemodigt, och sorgligt. Samtidigt blir man ju lite småsur när gubben inte lär sej av en gång.
Sedan körde jag i väg till jobbet.. kom ju inte i väg i tid då en av brandbilarna satt i diket och jag inte kunde köra förbi. Hann till jobbet så där just och just.. Det tog 45 minuter att köra mot vanliga 30.
Har just köpt en ny jul-cd med Peter Jöback. Den är så vacker och lite vemodig också den.
På jobbet var en patient på sitt yttersta.. Blev vemodig igen när jag körde hem från jobbet, hörde på Jöback och tänkte på hur månne patientens liv har gestaltat sej.. Hur har hen haft det i sina krafts dagar, och att hen nu ligger där, på min avdelning och väntade på slutet..
Hur blir mitt slut ??.. osv... Jöback ska man inte höra på!
Var efter ungen till Dragsvik, där stod han så stilig och rask och väntade på mej <3 Yngsta ungen slapp också hem i snökaoset och nu är alla hemma.. SKÖNT! Ska passa på att krama om dem alla lite extra.
För att byta samtalsämne litet så ruvar Tyra.. Herregud det skulle inte behöva komma mera kycklingar nu mitt i vintern.. Det räcker med Nugget! Jag trodde Tyra var död när jag såg henne ligga där i redet, hon hade inte riktigt den rätta knycken, låg inte platt som en pannkaka.. utan såg allmänt död ut.. Men där låg hon och tryckte på 2 ägg, luringen :)
Snöyra <3
Snöyra <3
Vågade inte sätta eld i pannan idag för all blåst.. men ljusen värmer också lite grand :)
Risgrynsgröt och julsånger...