Idag, när världen var grå, dimmig och dyster, klockan halv 7 på morgonen, hände det nåt som fick mej att undra över naturens under. Som fick raggen att resa sej i nacken, men inte av rädsla utan av att jag kände mej utvald att se detta mäktiga.
Detta låter ju väldigt flummigt, det är jag väl medveten om, men ni får ursäkta mej, lång dag, arbete+ skola
7-19.30..
Jag kör då mot Sjundeå, ängsligt spejande på vägrenarna... Livrädd för älgar som kliver på i gryningen.
Som sagt, det var grått och dystert, sedan i en uppförsbacke , just bakom krönet, där vägen är insprängd i berget händer det:
Himlen lyser upp i stark orange, jag hinner tänka att :Oj, vilka strålkastare den bilen har, jag hinner också tänka på att det brinner nånstans. Men sedan : Himlen flammade i orange och guld, och precis när jag kom över backkrönet ser jag världens vackraste soluppgång, Solen var bara strax över horisonten.
Detta ville jag dela med er, det var faktiskt ett fint ögonblick , mitti den stressande vardagen.
Jag hoppas jag kan hitta den lilla tiden det krävs för att kunna njuta av och se sådana magiska ögonblick!!
Det ni !
Titti