Jag är säkert den människan på jorden som oftast drabbats av babyfeber. Jag behöver bara se en nyfödd och vips, är min högsta önskan en egen liten baby.. Dom är bedårande, hur kan en så liten varelse vara så perfekt? Med kvadratmillimeter stora lillfingernaglar? Det är verkligen ett mirakel att varje cell fattar vad dom ska göra. Och var dom skall vara..
Idag var jag och hälsade på min syster med familj. Dom har en en vecka gammal liten pojk. Han var helt underbar.
Och säkert som amen i kyrkan drabbades jag av babyfeber. Nog skulle det vara härligt med den sådan liten igen.
Med åldern som sjunger på sista versen vad babysar räknas, har jag ändå lärt mej att tänka rationellt. Så när jag var hemma igen så var den värsta febern över.
Men nog var han söt...
