Ställa till det för sej.
Men jag skulle inte vara jag om inte det hände alltid nu och då. När jag riktigt börjar fundera, är jag så gott som pro på att ställa till det för mej, på ett eller annat sätt. Det är absolut inte första gången, långt ifrån!
Nu har jag ställt till det för mej så, att jag gått och köpt häst. Just det! Det tar tid och pengar, man ångrar sej så gott som en gång i kvarten till att börja med. Tids nog blir det mera och mera sällan och bäst som det är , så tackar man sin skapare för att man slog till! Detta är alltså vad jag väntar på..
Med Vidja, den underbara lilla islänningen kändes ju allt bara helt rätt från början, och jag började ångra mej först när jag gjorde det dumma beslutet att sälja henne.. Som ni ser, är jag bra på att fixa till saker och ting och sedan gräma mej..
Nu är det i omvänd ordning ,hoppeligen, först gräma sej och sedan tycka att allt är rätt..
Humu var ju helt underbar när jag var och provrida honom, men eftersom han har dallat på i samma hage hos samma människor hela sitt elva åriga liv, så är det fullt förståeligt att han tycks ha fallit ner från skyarna.
Tänk er själva! Bli släpade till en okänd stad, av okänd anledning, till okänt hus, okända människor och okänt allt. Visst sjutton kan man få lite ryck för mindre! Men hoppeligen går rycken över hastigt och lustigt..
Idag fick herren nya skor på framfötterna- nu är det bara att börja rida. Han är ju van med 8 broddar/hov, så med bara en sko på ena framfoten ville inte jag fara fram på den isiga vägen.. Den andra framskon tappade han i bara farten och de båda där bak, togs bort av säkerhetsskäl.. Inte trevligt för nån att hamna i vägen för en hov med 8 bråddar.. Skorna där bak får han tillbaka bara det lugnat ner sej i hagen lite..
Sånt är livet !
Titti , den okloka..
MEN MAN LEVER BARA ENGÅNG. INGEN STÖRRE VITS ATT SITTA OCH ÅNGRA SEJ VID 60-70, ATT MAN INGET GJORDE SÅ LÄNGE MAN HADE "UNGDOMEN" OCH HÄLSAN ATT SKAFFA HÄST...
Humu :
