Jag våndas.
Jag harmas.. Jag tycker att det är skit ...
Att min kontakt med mina släktingar är så urkass. Vi träffas på begravningar och jämna födelsedagar..Om ens det.
Nu har jag varit på två begravningar denna vecka. Farmors och Mummis. Mina kusiner på famos sida träffade vi ofta, då jag var liten.
Min farbror bodde i ett hus där brandkåren huserade. Dom hade en kuslig vind som var full med gasmasker ! Vi drack alltid varm kakao, och därefter spydde jag varje gång. Tänk att man inte lärde sej? Hem åkte vi i en bil med tobaksrök, liggandes på baksätet.. Så skulle det inte gå till idag :)
Hos min faster hade jag två lite äldre kusiner. Dom ritade så bra!! Fastän snuskiga bilder.. Det var ju tuffa killar i tonåren :) Jag var mycket även där. Faster hade alltid några undulater. En gång var jag där när en råkade dö. Jag fick välja en ny i affären!! Det var häftigt!
Hos min andra faster var jag också ofta. Jag var tillockmed dagbarn hos dem före jag började skolan.. Jag kommer igåg hur jag kvällen före skolan började , intalade mej själv att det var till faster och de tre kusinerna jag skulle nästa dag.. Inte till skolan..
Min andra farbror är bara 10 år äldre än jag, så han bodde hemma hos famo och fafa när jag var liten.. Ibland fick jag lov att gå/klättra upp till hans rum, det var väldigt spännande för han hade sitt rum uppe på vinden, vart man bara slapp med en stege, och bara ifall han var på plats.
Dessa kusiner som jag hade roligt med då jag var barn, ja nu sågs vi senast på famos 90 års kalas för 4 år sedan. varför kan man inte bara träffas? Jobbigt. men alla har ju sitt. Små barn och jobb och så vidare. jag fattar ju det men det är synd, skulle så gärna lära känna dem också !
Från mammas sida har jag inga kusiner :( Inga mostrar eller morbröder heller. Man skall inte ha bara ett barn. Det är min åsikt!! Och hellere 3 än 2 :)
Sedan är det min styvmamma som jag också kallar mamma, hon har ju ändå varit där sedan jag var 5 år.. Hon har en syster som har 4 barn, dom kallar jag också helt fräckt för kusiner :)
Då jag var yngre och vi träffades ofta , på jular, sportlov, sommarlov och vi hade alltid ( i mitt tycke) jätteroligt !
Vi var på sommarstugan, rodde,simmade, höll på att kvävas i hettan på den lilla vinden där vi sov..Talade till långt in på natten..
Den första kontakten någonsin till hästar var också med Tiina, jag var och tittade då hon red lektion, stallet var litet med lågt till tak.. Hästarnas hovklapper mot betonggolvet var skrämmande! Inget som lättades upp av att Tiina trillade ner från hästryggen. Nä, hästar gjorde inget som helsat intryck på mej då. Jag var kanske 8 år.
Sedan kom det två till, lite sent om sider..Dessa två känner jag inte alls. Jag har träffat dom just bara på begravningar och jämna födelsedagar.. Igår fick jag åka hem med dom, från begravningen, och herregud hur trevligt hade vi inte. Det var jättejättetrevligt att tala " på riktigt" och inte bara -Ja, hej-länge sedan.. osv..
Jag har två släkter som jag så gärna skulle vilja lära känna/ umgås med.. Varför har just vi blivit så här släktokära..
Jag har min surrogatsläkt, den bästa!! Min mans kusiner och brorsa med familjer :) Det är tur, annars skulle jag känna mej helt rotlös..
Mummi och Famo <3 för kanske 4 år sedan..
Ja a du vem känner inte igen det här! Sen är den äldre generationen är borta så träffas man inte ens på begravningar! Men nu när du har allt klar för dig och träffarna i gott minne så börjar du planera för sommarens släktträff och efterhand ber dina kusiner osv ordna en träff varje sommar! Om ni inte ryms hemma får du ta Hagalund till hjälp. Maten behöver inte bli dyr - när syrran fyllde femtio kokade jag fisk- och köttsoppa för 50 personer (sku räckt för 50 til) resten ber du dem ta med, drycker osv. I dagens cybervärld är det lättare än nånsin att få tag i människor - mail och åtminstone får man lätt tag i telefonnummer. Planeringen är halva jobbet- men det är roligt sen går det mesta av sig själv :)
Själv har jag en syster och sju kusiner,tre från pappas sida och fyra från mammas och de är från bara en famili och fatsrar, morbröder osv är alla döda. Av de kusiner har jag sisådär kontakt med en från pappas sida och god kontakt med den från mammas sida som jag varit jämnårig med och nästan växt upp med.
Det är en gåva att ha släktingar och man behöver ju inte trräffa dem mer än som är bekvämt.
Och du Titti - fyra barn är ännu bättre än tre ;)