I år har det ju redan hunnit hända ledsamheter så detta kan inte vara årets värsta dag.
Dessutom behövde jag inte sätta ett strå i kors !! Halleluja!
Jag talar om dagen då julgranen skall ut. Att jag hatar det!!
Det är så fint och mysigt när granen tas in, den är vacker och grann där den står i knuten.. Men när nyårsdagen kommer vill jag inte veta av någon gran mera. Det är ju för guds skull vår ! Och där står granen.. Ingen kommer
ihåg att vattna skrället och den stackaren barrar nåt förfärligt. Ju längre den står desstu mera barrar den och jag vill inte ha barren överallt.. Så den får stå en tid till..
Dålig logik, jag vet.. Det slutar oftast med att i mitten av januari bara bestämmer jag mej, NU skall den ut, och så bär jag ut sen och dammsuger barr ännu vid påsk..
Idag kickade dock min man ut eländet, den var så smal i år att den rymdes ut genom fönstret= barr bara i vardagsrummet :)
Jag får dåligt sammevete också. Den arma granen har ju fått sätta livet till, och glittrat och varit fin allt vad den har orkat för oss hela julen.Det var dessutom en utomordentligt vacker, tät och smal gran vi hade i år. Och jag trilskas. Det har jag ingen som helst rätt till.. men MÅSTE dom barra så??
Tack granen !! ( Det var trevligt att du kom och ännu trevligare när du for...fyy mej...)
Ett antal år sedan, kanske typ 20, så hade vi världshistoriens allra vackraste gran! Det var en ädelgran i svärmors granhäck som hade stjälpt eller nåt. Toppen på den granen tog vi, och den var så vacker.. Den hade massor med små fina kottar, och den var tät och helt urtjusig ! Det var den enda granen i vårt hus som inte barrat. Den började växa !
Eftersom jag ingen bild av granen hade, sätter jag ett charmigt foto av mina bonnalurkar till ungar ( ca 15 år gammalt..)
<3 Visst är dom söta !
